Hans Aronsson Kullern- nybyggartid och presentation

Här kommer delar av min uppsats om Kullerns död när han tog sin sista vandring.  Källor till detta kan man läsa i min uppsats. Är man nyfiken vill jag att ni kontaktar mig. 

Mycket finns bara som återberättade historier som ofta är svåra att belägga. Det finns skillnader i det som berättas beroende på om det är en släkting eller utomstående. I efterhand tänker jag att släktens uppgifter är lite mer trovärdiga men att det också  finns en möjlighet att man försökt mörka ner eller dölja delar som inte talar för byns fördel. Han var förmodligen dement när han gick iväg. Men först måste ni få träffa Kullern, nybyggarhjälten eller rättshaveristen. Först lite om Lapplands kolonisering...

Nybyggartid

Kolonisationen av inlandet gjordes mestadels av folk från kusten. Bylund visade att det till viss del var familjer som flyttade från kusten inåt landet och sedan spred ut sig i takt med att familjerna växte. Men även den lokala samiska befolkningen blev bofast i viss mån.

Hans Aronsson var en mycket aktiv nybyggare som tog immission på många nybyggen kring Arvidsjaur. Vilka dessa var finns det olika uppgifter på. Vissa tog han bara immission på medan andra bodde familjen i.

Immission betyder ämbetsåtgärd varigenom någon tilldelas rätt till besittning av fastighet. Det sökte man för marken och i samband med att den godkändes av häradsrätten bestämdes också antalet friår från skatt och soldatutskrivning. Nybyggena kunde vara ganska små med tidens mått (1/4 mantal) och det fanns ganska strikta krav på gården, husens storlek, odlingsmark med mera för det var statens önskan att se till att gårdarna gav skatteintäkter. Under frihetsåren fanns inga begränsningar på antalet som bodde där men när friåren var slut fanns det restriktioner så att endast en familj bebodde gården. Staten ville ha lite ordning och reda och undvika överbefolkade fattiga gårdar. Detta var också något som drev på kolonisationen inåt lappmarken.

Vem var Kullern?

Hans Aronsson ”Kullern” (1803-10-19 Mörttjärn, Arvidsjaur, BD) var åttonde barnet till Aron Andersson (1767-11-04 Yttervik, Skellefteå, AC) och Elisabet Olofsdotter (1768-07-13 Mjödvattnet, Burträsk, AC). Paret fick tolv barn innan hustrun dog i lungsot. Aron Andersson gifte senare om sig och fick ytterligare sex barn, arton barn totalt. Familjen flyttade bl.a. mellan byar i socknarna Arvidsjaur och Norsjö förmodligen pga. sjukdomar, krig och andra svårigheter.

Kullern fick sitt namn efter en händelse med en borttappad sin träkosa av masurbjörk med kullrig botten. När han letade efter den ska gått omkring (förmodligen lite onykter) och ropat och frågat om de sett kåsan: ”Ha je sett Kullern?”

Enligt Ramselius skulle detta ha varit på hans bröllop och kosan som var en bröllopsgåva av en same.  Han hade själv druckit ur men också bjudit bröllopsgästerna att dricka. Andra berättar att det hände på Storstämningshelgen, en kyrkhelg i Arvidsjaur på hösten.

Kullern gifte sig 26 november 1826 med en dotter till Carl Nilsson, Eva-Lisa Carlsdotter (1804-05-11). De träffades när han var dräng hos familjen i Gullön, Arvidsjaur. I början av äktenskapet bodde de hos svärföräldrarna innan de någon gång under 1832–1833 flyttade till Månsträsk sitt första i en rad nybyggen. 1831 dör fadern. Den unga familjen bor enligt hf-längden kvar i Gullön ända till 1832–1833. Jag misstänker dock att åtminstone Kullern förmodligen flyttar till Maunesjaur (Månsträsk) i samband med hans faders död. Det är i alla fall vad han skriver i sitt brev till ”Styrpinnarne” som redovisas i senare inlägg. Vissa perioder i hans liv talar källorna mot varandra. Sanningen är nog nånstans mittemellan. Turerna kring familjen är inte glasklara. De bor stundtals på flera ställen.

Den unga familjen fick problem direkt. Skördarna slog fel i början av 1830-talet i inlandet. Man fick nödhjälp i form av korn, råg och ärtor 1833. En hjälp man delvis verkar ha fått betala för senare om jag fattat källan rätt. Till viss del efterskänktes dock skulden med nödhjälp från kungen men det är troligt att nödhjälpen ledde till att den unga familjen tidigt fick skulder. Kullern tog stort ansvar för att ta hand om sin mor och sina syskon och styvsyskon.

Familjen flyttar runt och startar nybyggen i Arvidsjaur och Arjeplog, Kullern är en av socknens mest aktiva nybyggare. Varför är oklart. Det har sagts att Kullern var en rastlös person och det kanske bidragit, men ekonomiska orsaker är sannolikt mera avgörande. Långudden blir hans sista nybygge. Sonen Carl Aron Hansson tar på 1850-talet över nybygget och Kullerns flyttande tar slut. I samband med registreringen går sonen Carl Aron Hansson och Kullern går till fots ner till Piteå och registrerar nybygget ordentligt, tar immission. Sonen tar över nybygget och det är förmodligen därför flyttandet tar slut.

Kullern jagades livet igenom av krav på återbetalning av olika skulder till kustens handlare. Skulder som han drar på sig när han startar nya nybyggen. Han har många fejder i häradsrätten som gör att han drar på sig kostnader. Han kan inte läsa så bra och det kan ha bidragit till hans problem i samband med skuldsättning och rättsprocesser.

Han är, trots lässvårigheter, tolvman vid tinget en tid. Tolvman motsvarar ungefär nämndeman idag, en lekman i ”juryn” vid tinget. Vilket visar att han rönt förtroende hos andra. Senare kommer han dock i konflikter om höskördar, markaffärer och annat. Han lyckas inte bevisa att han inte har råd att betala rättegångskostnader trots uppmaningar om att visa fattigbevis och på grund av detta uppstår nya konflikter när rättens ordförande försöker driva in skulder.

Frågan är om man ska se honom som en nyodlingshjälte som man gjort i viss litteratur eller som en icke-läskunnig rättshaverist? Det är nog en fråga som sitter i betraktarens ögon.

Fakta från kyrkböckerna

Läskunnighet?

Vad gäller Kullerns läskunnighet ger en kontroll av prästernas bedömning av hans läskunnighet i husförhörslängderna lite olika besked. Han är svag eller någorlunda läsare. Ibland anges att han har svagt begrepp. I senare husförhörslängder verkar i princip alla få samma omdöme så dessa har jag inte beaktat. I domstolsprotokoll sägs att han får olika handlingar upplästa och inlagor som han lämnar in är skrivna av olika skrivbiträden något vi ska återkomma till.

Kullern dör

Det råder viss tveksamhet när Kullern egentligen dör. I husförhörslängden för Långudden anges han som död ?/9 87. Tittar man sedan i dödboken för 1887 är han inskriven som försvunnen i slutet av året bland de som är anmälda efter mantalsskrivningen den 21 november 1887. Anteckningen lyder:

”Post 53: Sept ?, Förmånsmannen Hans Aronsson i Långudden, 84 år 1mån ? dag, änkling, omkommen på väg från hemmet men ej återfunnen 31/12 -87.”

Detta är nog den mest objektiva sanningen. När han egentligen hittas är svårt att veta. Det finns inga noteringar i kyrkböckerna om det. Varken i husförhörslängderna eller dödboken fram till 1895. 

Några av mina källor:

Litteraturförteckning

Andersson, Lennart, Skellefteå bygdens soldater 1695–1895 [Elektronisk resurs], [L. Andersson], [Umeå], 1995,

Backman, Ann-Charlotte: Ett nybyggarliv i 1800-talets Norrbotten av Långträsk, Ett specialarbete, gymnasiet från Sandbackaskolan, Arvidsjaur, 1981

Bygdén, Leonard, Hernösands stifts herdaminne: bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning, Stockholm, Uppsala, 1923–1926

Bylund, Erik, Koloniseringen av Pite lappmark t.o.m. år 1867 , Almqvist & Wiksell, Diss. Uppsala: Univ., Uppsala, 1956

Bergström, K-G, Nöd och död: den ryska ockupationen i norr 1809, Historiska media, Lund, 2020 Carlsson, Einar, Fiskträsk, [E. Carlsson], [Tyresö], 1993

Granström, Leif, Norra Västerbotten (NV, tidn.),” Kuller" bebyggde nio olika platser-Nu finns bara Långudden kvar, Arvidsjaur 1995-09-04, sid 16

Hogguér, Daniel von, Vildmarksliv i Lappland för hundra år sedan: med bilder efter teckningar av författaren, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1928

Nyman, Elsy & Nyman, Ruth, Arvidsjaurs byar och nybyggare 1757–1897 Del 1–3, Eget förlag, Serrejaur, 1985

Oskarsson, Johan & Busk, Martin, Rätten till Norrland: nutida strider, historisk arena , Sveriges lantbruksuniversitet, Examensarbete, Umeå, 2007 ( http://epsilon.slu.se/10362781.pdf)

Ramselius, Nils, Vår nordliga hembygd: en hembygdsbok för Malå, Arvidsjaur och Arjeplog, Gleerups, Lund, 1920.

Ström, Carolina: Långudden-från nybyggarboställe till fritidsby, Arvidsjaur, Ett specialarbete från gymnasiet, Midskogsskolan Luleå.

Öhman, Lennart, Renvallen: vaggan till Arvidsjaurs industrialisering: pionjären Gustaf Edvard Rhén och hans Rhenvall, Loanna HB, Arvidsjaur, 2018