Mycket finns bara som återberättade historier som ofta är svåra att belägga. Det finns skillnader i det som berättas beroende på om det är en släkting eller utomstående. I efterhand tänker jag att släktens uppgifter är lite mer trovärdiga men att det också finns en möjlighet att man försökt mörka ner eller dölja delar som inte talar för byns fördel. Han var förmodligen dement när han gick iväg. Men först måste ni få träffa Kullern, nybyggarhjälten eller rättshaveristen. Först lite om Lapplands kolonisering...
Nybyggartid
Kolonisationen av inlandet gjordes mestadels av folk från kusten.
Bylund visade att det till viss del var familjer som flyttade från kusten inåt
landet och sedan spred ut sig i takt med att familjerna växte. Men även den
lokala samiska befolkningen blev bofast i viss mån.
Hans Aronsson var en mycket aktiv nybyggare
som tog immission på många nybyggen kring Arvidsjaur. Vilka dessa var finns det
olika uppgifter på. Vissa tog han bara immission på medan andra bodde familjen i.
Immission betyder ämbetsåtgärd varigenom någon
tilldelas rätt till besittning av fastighet. Det sökte man för marken och i
samband med att den godkändes av häradsrätten bestämdes också antalet friår
från skatt och soldatutskrivning. Nybyggena kunde vara ganska små med tidens mått
(1/4 mantal) och det fanns ganska strikta krav på gården, husens storlek, odlingsmark
med mera för det var statens önskan att se till att gårdarna gav
skatteintäkter. Under frihetsåren fanns inga begränsningar på antalet som bodde
där men när friåren var slut fanns det restriktioner så att endast en familj
bebodde gården. Staten ville ha lite ordning och reda och undvika överbefolkade
fattiga gårdar. Detta var också något som drev på kolonisationen inåt
lappmarken.
Vem var Kullern?
Kullern fick sitt namn efter en händelse med en borttappad sin träkosa
av masurbjörk med kullrig botten. När han letade efter den ska gått omkring
(förmodligen lite onykter) och ropat och frågat om de sett kåsan: ”Ha je
sett Kullern?”
Enligt Ramselius skulle detta ha varit på
hans bröllop och kosan som var en bröllopsgåva av en same. Han hade själv druckit ur men också bjudit
bröllopsgästerna att dricka. Andra berättar att det hände på
Storstämningshelgen, en kyrkhelg i Arvidsjaur på hösten.
Kullern gifte sig 26 november 1826 med en
dotter till Carl Nilsson, Eva-Lisa Carlsdotter (1804-05-11). De träffades när
han var dräng hos familjen i Gullön, Arvidsjaur. I början av äktenskapet bodde
de hos svärföräldrarna innan de någon gång under 1832–1833 flyttade till
Månsträsk sitt första i en rad nybyggen. 1831 dör fadern. Den unga familjen bor
enligt hf-längden kvar i Gullön ända till 1832–1833. Jag misstänker dock att
åtminstone Kullern förmodligen flyttar till Maunesjaur (Månsträsk) i samband
med hans faders död. Det är i alla fall vad han skriver i sitt brev till
”Styrpinnarne” som redovisas i senare inlägg. Vissa perioder i hans liv talar källorna
mot varandra. Sanningen är nog nånstans mittemellan. Turerna kring familjen är
inte glasklara. De bor stundtals på flera ställen.
Den unga familjen fick problem direkt.
Skördarna slog fel i början av 1830-talet i inlandet. Man fick nödhjälp i form
av korn, råg och ärtor 1833. En hjälp man delvis verkar ha fått betala för
senare om jag fattat källan rätt. Till viss del efterskänktes dock skulden med
nödhjälp från kungen men det är troligt att nödhjälpen ledde till att den unga familjen
tidigt fick skulder. Kullern tog stort ansvar för att ta hand om sin mor och
sina syskon och styvsyskon.
Familjen flyttar runt och startar nybyggen i
Arvidsjaur och Arjeplog, Kullern är en av socknens mest aktiva nybyggare.
Varför är oklart. Det har sagts att Kullern var en rastlös person och det
kanske bidragit, men ekonomiska orsaker är sannolikt mera avgörande. Långudden
blir hans sista nybygge. Sonen Carl Aron Hansson tar på 1850-talet över
nybygget och Kullerns flyttande tar slut. I samband med registreringen går sonen
Carl Aron Hansson och Kullern går till fots ner till Piteå och registrerar
nybygget ordentligt, tar immission. Sonen tar över nybygget och det är
förmodligen därför flyttandet tar slut.
Kullern jagades livet igenom av krav på
återbetalning av olika skulder till kustens handlare. Skulder som han drar på
sig när han startar nya nybyggen. Han har många fejder i häradsrätten som gör
att han drar på sig kostnader. Han kan inte läsa så bra och det kan ha bidragit
till hans problem i samband med skuldsättning och rättsprocesser.
Han är, trots lässvårigheter, tolvman vid
tinget en tid. Tolvman motsvarar ungefär nämndeman idag, en lekman i ”juryn” vid
tinget. Vilket visar att han rönt förtroende hos andra. Senare kommer han dock
i konflikter om höskördar, markaffärer och annat. Han lyckas inte bevisa att
han inte har råd att betala rättegångskostnader trots uppmaningar om att visa
fattigbevis och på grund av detta uppstår nya konflikter när rättens ordförande
försöker driva in skulder.
Frågan är om man ska se honom som en nyodlingshjälte
som man gjort i viss litteratur eller som en icke-läskunnig rättshaverist? Det
är nog en fråga som sitter i betraktarens ögon.
Fakta från kyrkböckerna
Läskunnighet?
Vad gäller Kullerns läskunnighet ger en kontroll av prästernas
bedömning av hans läskunnighet i husförhörslängderna lite olika besked. Han är
svag eller någorlunda läsare. Ibland anges att han har svagt begrepp. I senare
husförhörslängder verkar i princip alla få samma omdöme så dessa har jag inte
beaktat. I domstolsprotokoll sägs att han får olika handlingar upplästa och
inlagor som han lämnar in är skrivna av olika skrivbiträden något vi ska
återkomma till.
Kullern dör
Det råder viss tveksamhet när Kullern egentligen dör. I
husförhörslängden för Långudden anges han som död ?/9 87. Tittar man sedan i
dödboken för 1887 är han inskriven som försvunnen i slutet av året bland de som
är anmälda efter mantalsskrivningen den 21 november 1887. Anteckningen lyder:
”Post 53: Sept ?, Förmånsmannen Hans Aronsson
i Långudden, 84 år 1mån ? dag, änkling, omkommen på väg från hemmet men ej
återfunnen 31/12 -87.”
Detta är nog den mest objektiva sanningen. När
han egentligen hittas är svårt att veta. Det finns inga noteringar i
kyrkböckerna om det. Varken i husförhörslängderna eller dödboken fram till
1895.
Några av mina källor:
Litteraturförteckning
Backman, Ann-Charlotte: Ett nybyggarliv i 1800-talets
Norrbotten av Långträsk, Ett specialarbete, gymnasiet från Sandbackaskolan,
Arvidsjaur, 1981
Bygdén, Leonard, Hernösands stifts herdaminne: bidrag till
kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå
stifts utbrytning, Stockholm, Uppsala, 1923–1926
Bylund, Erik, Koloniseringen av Pite lappmark t.o.m. år 1867 , Almqvist & Wiksell, Diss. Uppsala:
Univ., Uppsala, 1956
Bergström, K-G, Nöd och död: den ryska ockupationen i norr
1809, Historiska media, Lund, 2020 Carlsson, Einar, Fiskträsk,
[E. Carlsson], [Tyresö], 1993
Granström, Leif, Norra Västerbotten (NV, tidn.),” Kuller" bebyggde nio olika
platser-Nu finns bara Långudden kvar, Arvidsjaur 1995-09-04, sid 16
Hogguér, Daniel von, Vildmarksliv i Lappland för hundra år sedan: med bilder efter teckningar av författaren, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1928
Nyman, Elsy & Nyman, Ruth, Arvidsjaurs byar och
nybyggare 1757–1897 Del 1–3, Eget förlag, Serrejaur, 1985
Oskarsson,
Johan & Busk, Martin, Rätten till Norrland: nutida strider, historisk arena , Sveriges lantbruksuniversitet, Examensarbete, Umeå, 2007 ( http://epsilon.slu.se/10362781.pdf)
Ramselius, Nils, Vår nordliga hembygd: en hembygdsbok för
Malå, Arvidsjaur och Arjeplog, Gleerups, Lund, 1920.
Ström, Carolina: Långudden-från nybyggarboställe till fritidsby, Arvidsjaur, Ett specialarbete från gymnasiet, Midskogsskolan Luleå.
Öhman,
Lennart, Renvallen: vaggan till Arvidsjaurs industrialisering: pionjären
Gustaf Edvard Rhén och hans Rhenvall, Loanna HB, Arvidsjaur, 2018
2 kommentarer:
Jag skrev ner information som berör Kullerns släkt, men hux flux är allt borta. Det fanns information om släkt från Frankrike pga en släktsjukdom och annan info om dessa franska individer. Jag berättade om detta med förklaringar men allt det raderades bort.
han kanske inte var så dålig på att stava eller skriva om han inte hade hela språket.
Kosa mi kan lika gärna ha betytt squosa mi dvs ursäkta mig.
Namnet Kullern kan också ha kommit från släkten Coulern som var ett grevskap i nordöstra Frankrike där denna släktsjukdom kommer ifrån. Språkförbistringar???
Intressant teori men...
Jag är ganska säker på att Kullern inte var från Frankrike. Hans föräldrar var från Skellefteå och så även deras föräldrar. Detta finns det åtskilliga källor till. När han letade sin träkopp "kosa" ropade han "Ha je sett Kullern?" Då menade han sin kullriga kopp. "Kosa mi" säger man inte på dialekterna i norra Sverige.
Dessa historier finns nedtecknade från åtskilliga källor. Men jag har haft privilegiet att själv prata med folk som träffat Kullerns son och fått detta bekräftat. Och jag har det inspelat.
Men jag ser fram emot eventuella källor till dina påståenden! Och det är trevligt att få veta vem du är för att föra en redig diskussion.
Skicka en kommentar